The Michael Report

Jag åkte, som några vet, till Mumbai med tanken att det skulle vara världens rövhål, precis som farbror Janne beskrev det. Jag hade verkligen förväntat mig det värsta jag kunde tänka mig. Så när vi landade med planet var jag fullkomligt inställd på att möta en värld ingen människa borde behöva leva i.....Det var värre! Jag var inställd på att möta det värsta jag kunde tänka på, men hade inte sett det framför mig. Så, när vi väl var där möttes vi av bilder jag inte hade kunnat föreställa mig eller skapa i huvudet. Visst, jag har sett en hel del på TV, men TV kan aldrig återskapa det ögat klarar av att ta in. Totalt koas för att sammanfatta det. Ni som vill veta hur det är måste åka själva för det finns inte ord som kan beskriva den här upplevelsen.

Men, jag vill också nämna att mitt i kaoset finns det ordning. Maten är ju fantastisk för den som gillar spicy food, vilket vi båda älskar, gatan är faktiskt ofattbart ren på de allra flesta ställen, undataget är vissa gränder där skräpet samlas. Maten är fantastisk, nämnde jag det ;) Gatan annars är sååå full av människor att det inte går att förstå var alla kommer ifrån och hur alla får plats att sova. Det är förstås också sanslöst mycket trafik och ALLA tutar, hela tiden. Jag och Jennifer har fått lära om oss från grunden hur man korsar en gata. Man får helt enkelt lura sin egen inlärda säkerhetsspärr att man inte bör gå ut i gatan när det kommer bilar. Gör man inte det kommer man aldrig över, punkt slut. "Åhhhhh", har varit det ljud vi använt mest frekvent den senaste veckan, även ordet "va", eller "vad sa du" har använts mer än nånsin förr eftersom det är smått omöjligt att höra vad vi säger till varandra, då trafiken och surret från både fläktar och människor överröstar våra röster med råge. Helt sjukt irriterande att behöva fråga "va?" hela tiden, och att hela tiden behöva upprepa vad man sagt. Jag har gått runt i flera dagar och mest varit irriterad på allt folk och all trafik, medan Jennifer mest gått runt och skrattat av den bisarra sanningen.

Ja ni, det är mycket att ta in här och mycket att skriva. Jag återkommer senare med mer tankar och upplevelser. Nu ska vi nämligen ut och äta :D

Just det! Vi har lämnat Mumbai ombord på en Volvo Sleeper buss. Bara den resan är en historia i sig. Mer sen.

Kramar från Mikael och Jennifer!