Klockan är sju i Kathmandu

Efter några verkligt fina dagar i Pokhara med allt vad det innebar, att möta goda vänner t.ex., satte vi oss på en tidig buss mot Kathmandu. Tror vi betalade 400 nepalesiska rupees per person och fick för det varsin plats längst bak i en turistbuss fylld med mestadels asiater (typ japaner). Skönt, tänkte jag som äntligen kunde luta huvudet mot ett nackstöd. Tidigare har vi valt att resa med de usla statliga bussar, som har fördelen av att vara mycket billigare, men som saknar benutrymme och nackstöd för en person över 170 cm. Jag som är 183 kan inte direkt ge beröm för rymlighet.

Hur som helst, en plats längst bak i bussen innebar mycket mer än bekvämlighet; jag hade totalt glömt bort att just dem platserna får ta emot alla stötar som vägarna erbjuder, och då ska ni veta att de nepalska bergsvägarna tillhandahåller tillräckligt. Resan tog oss ca 7 timmar.

Ömma i stjärten letade vi oss, förbi de sedvanligt dryga taxichaffisarna, snabbt fram till ett billigt hotell (500 NPR/natt = ca 50 SEK). De lovade oss varmt vatten, men det var ju förstås önsketänkande. Jag låg mest förbannad och frös ännu en natt i Nepal. Kalla mig gnällmicke, men hallå! När hotellrummet känns som ett hårt tält blir man lätt lite missnöjd. Jag låg som så många gånger förut (eftersom jag blir till ett missnöjt västerländskt barn när jag inte kan sova, när jag fryser, och när jag är hungrig) och tänkte att staden vi är i är helt värdelös och att vi borde åka någon annanstans redan imorgon bitti. Dagen efter bestämde vi oss dock för att ta ett lite finare hotell, och gick så ut för att leta på ett för ett bra pris. Vi hittade Hotel Nature, som motsägelsefullt nog låg mitt i den Kathmanduiska turistsmeten. Ett rum med ac prutade vi till oss för $18/natt, vilket kändes totalt värt pengarna då de också hade varmt vatten dygnet runt, och BADKAR! Strömavbrott erbjöds på sedvanligt sätt som på alla andra hotell runt om i Indien och Nepal, men varade här bara från morgon till klockan 17.00, vilket är rena lyxen jämfört med de andra hotellen som ofta har avbrott till 21 eller 22.

På ett nytt FINT hotell och med ett inhandlat underställ i microfleece fann jag mig således återigen i god dager och vi spenderade dagen med att besöka ett världsarv av tempel, vilket jag tror faktiskt överträffade våra förväntningar. På kvällskvisten tog vi det lugnt med måltid framför brasa för att förbereda oss för morgondagens resa tillbaka mot Indien.

To be continued...