Paradiset

Vi har isolerat oss på ett home stay bredvid stranden. Enligt mig är det rena paradiset, bortsett från de största spindlar jag sett i det vilda. Igår ringlade även en smal men lång orm över vägen, inte så trevligt :/ Men vi har fått en egen rolig och beskyddande hund som följer oss till stranden och sitter fint och vaktar våra kläder medan vi badar. Ibland gräver han ner Jennifers saker, men han håller nyfikna indier på avstånd, vilket är ett måste om man vill ha lite privacy medan man badar. Normalt sett måste man bada fullt påklädd för att folk inte ska ställa sig i grupp och stirra över "våra" (mest Jennifers) fascinerande kroppar, vilket är helt absurt med tanke på värmen och fuktighetsgraden. Hunden heter antingen east dog, eller west dog, jag kan inte skilja dem åt. Det finns två nämligen, de håller till på varsin sida av huset oftast. Vår hund kallas även Scarface av en uppenbar anledning. Han är gott sällskap mest hela tiden, förutom när vi trissar upp honom allt för mycket och han börjar bita oss i armar och ben :)

Tyvärr inga bilder just nu. Vi fokuserar på att njuta medan vi kan. Det är verkligen helt underbart! Det bor tre par till i huset, ett kanadensiskt, ett brittiskt och ett mixat indien/schweiziskt par med en tonårspojke i hasorna. Alla är väldigt trevliga och har alltid bra historier att förtälja. Stället vi bor på har förresten en hemsida: www.kannurbeachhouse.com
Där kan ni spana in hur vi bor och få en känsla av skönheten med stället :)

Just ja! Nämnde jag att stranden är helt tom på människor? Helt obegripligt att det ens finns så fina oexploaterade ställen!

Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att spendera en 30-årsdag :D